Hem-ligheter

Malin Krizan

Hem-ligheter. Företeelser och fenomen som ligger i hemmet.

Hem-liggheter. Företeelser och fenomen som har med att ligga att göra, i hemmet.

Vi tror ju att vi har duktig koll på det här med våldtäkt nu. Det är nytt 10-tal och informationen flödar. Våldtäkt? Vi vet precis vad det är, vi har stenkoll. Eller kanske intalar vi oss att vi har det för att slippa se verkligheten i vitögat. Vi tänker att om vi utrustar våra döttrar, småsystrar och väninnor med pepparspray, överfallslarm, kjolar som räcker över knäna, ett par lektioner i självförsvar, goda beskyddande killar vid sidorna och nu senast; rapex i fittorna när dom går ut så har vi i alla fall gjort vad vi kan. En våldtäkt sker ju som bekant inte hemma.

En våldtäkt är bara en riktig våldtäkt om den sker utomhus, på folktom och enslig plats, om det är sen kväll eller natt och om det är mörkt ute.

En våldtagen person är bara våldtagen på riktigt om denne är kvinna, späd, yngre, oflörtig, varit klädd i overall, varit spik nykter, skrikit sig hes, slagit och sparkat vilt omkring sig, fått med det specifika ordet nej högt och tydligt ett flertal gånger under händelsen, inte känt våldtäktsmannen, inte varit ihop med våldtäktsmannen, inte legat med våldtäktsmannen förut samt ha gått sönder i någon kroppsöppning under våldtäkten. Helst haft dna-spår kvar där också.

En våldtäktsman är en riktig våldtäktsman bara om denne är man, stark, äldre, socialt inkompetent, ful, kåt, fått det tydligt bevisat att den andra personen verkligen inte ville ligga, fyskiskt behövt hålla fast personen, inte känt personen den våldtagit, inte varit ihop med personen den våldtagit, inte legat med personen den våldtagit förut samt tryckt in kuken i ett hål någonstans på personen. Helst kommit och lämnat dna-spår där också.

Verklighetens våldtäkter tycks för oss fortfarande vara en stor fet hemlighet.

Men hur hårt vi än väljer att blunda finns verkligheten kvar. De absolut allra flesta som våldtas, våldtas hemma hos någon. De absolut allra flesta som våldtar, våldtar hemma hos någon. Våldtäktsmän och våldtäktsoffer finns alltså i allra högsta grad hemma.

Och kanske säger det oss något om våra fördomsbilder av våldtäkt, våldtagna personer och våldtäkstmän. Kanske är det så att alla de våldtäkter som sker hemma tyder på obehagligheter som vi helst inte vill veta om. Som vi inte vill ska vara sanna. Som därför har förblivit hemligheter.

Som att det vid hemmavåldtäkter inte är särskilt troligt att våldtäktsmannen varit en okänd person med svart rånarluva i en park. Kanske är det snarare så att våldtäktsmannen känt offret sedan tidigare. Kanske bara för en kväll. Kanske hela livet. Kanske är det rimligt att tro att offret frivilligt gått med våldtäktsmannen hem. Eller tagit med våldtäktsmannen hem. Kanske var det första gången och offret hade ingen aning om vad som skulle hända. Kanske hade det hänt förut. Kanske visste offret redan innan att denne skulle bli våldtagen. Men tog sig hem i alla fall, till någon.

Kanske tyder dessa hemmavåldtäkter på att våldtäkt väldigt sällan handlar om sex i sig. Att det väldigt sällan handlar om en sinnessjuk person som är kåt och bara måste ligga med vad som helst, och en annan person som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt och sedan får stå i duschen och ångra sig resten av livet.

Att det oftare handlar om kontroll, makt och ägande. Att ta sig rätten att ligga med en annan människa - vare sig denne vill eller inte, och till och med kunna få den människan att tro att man faktiskt hade/har rätt att ligga med den - vare sig den vill eller inte. Det är onekligen att vara den som har kontroll. Det är utan tvekan att ha makt. Och visst innebär det att äga något, eller någon. Och att i tanken och känslan acceptera tesen att någon skulle ha rätt att göra vad som helst mot en - vare sig man tycker om det eller inte, är definitivt att lämna ifrån sig sin egen kontroll, makten över de egna valen och ägandet av sig själv. Även om det säkert rör sig om att någon eller några andra eller ett helt samhälle redan har tagit allt det där ifrån en för länge sedan, den dagen man är på väg hem med en våldtäktsman.

Förmodligen finns det anledningar till att man känner ett så stort behov av att någon annan person ska kontrollera, ha makt över och äga en, att man kan tycka sig vara värd att bli våldtagen. Det kanske är det enda man vet om, därför att man vuxit upp med att man är bra när man finns till för andra. I synnerhet som tjej, som också är den överlägset största gruppen som våldtas. Förmodligen finns det också anledningar till att man känner ett så stort behov av kontroll, makt och ägande att man kan våldta någon. Det kanske är det enda man vet om, därför att man vuxit upp med att man är bra när man tillgodoser sina egna behov oavsett andra. I synnerhet som kille, som också är den överlägset största gruppen som våldtar.

Förmodligen finns det anledningar. Kanske precis samma anledningar som finns till ätstörningar, panikångestattacker, sönderkarvade underarmar, drogmissbruk, misshandel eller något av alla andra destruktiva och självdestruktiva betéenden som finns. Men det syns i vilket fall inte utanpå. Ofta kanske man inte ens är medveten om det inuti. Därför går det aldrig att säga att en våldtäkt, våldtäktsman eller våldtagen person alltid går till, är eller beter sig på ett visst sätt. Allt det där som våra fördomsbilder är uppmålade av, är bara attribut.

Det spelar liksom ingen roll. Det enda som krävs för att vara våldtagen är att någon våldtagit en. Det enda som krävs för att vara våldtäktsman är att man våldtagit någon. Något som uppenbarligen sker betydligt mycket mer hemma än någon annanstans.

Så när ska vi egentligen våga lyfta lite på ögonlocken och titta på verkligheten? När ska vi börja prata om vad en våldtäkt egentligen är? När ska vi börja ta reda på alla dessa hemligheter?