Skägg – anledningen till ett otal olyckliga förälskelser?

Emma Renvall:

Jag satt och diskuterade skägg med en jämnårig arbetskamrat som har ett ganska ymnigt och trevligt sådant. Vi pratade om att han antagligen aldrig kommer att raka bort det, inte än på några år i alla fall. Och medan jag försökte minnas hur han såg ut för några år sedan, innan det vuxit ut fullt så mycket som det har nu utan bara var lite stubb, slog det mig att det finns en person i min omedelbara närhet som jag aldrig har sett utan skägg.

Denna person står mig väldigt nära, han hör till min innersta krets så att säga. Jag har aldrig sett min far utan skägg. Förutom på något foto från när han var barn. Till och med på bilder av min far från när han var i tonåren har han ansiktsbehåring, i form av moppemusch och polisonger. Så de bilder jag alltså har sett är verkligen från hans barndom, under 14-15 års ålder, väldigt länge sedan med andra ord.

När jag sedan tänkte vidare på denna ganska märkliga insikt, fick jag ytterligare en uppenbarelse: jag har heller aldrig sett min farfar eller morfar utan skägg och/eller mustasch. Mina tre viktigaste manliga förebilder som barn har alltså alla haft en ridå för sina ansikten, en mur jag aldrig ens har tänkt på förrän nu, 21 år gammal och för länge sedan hjärntvättad av skägg. För jag tänker inte hymla med det: jag litar mer på män med skägg än på män utan, jag tycker att renrakade ansikten är både opålitliga och barnsliga. Omedvetet gör jag denna iakttagelse, denna bedömning och utdömning av män.

Av detta kan man alltså lätt också dra slutsatsen att jag inte attraheras till män utan skägg. Men detta är inte sant. När jag tänker tillbaka är det snarare precis tvärtom, att gamla förälskelser, pojkvänner och idoler (där de största är Håkan Hellström och Colin Firth) mer eller mindre alla saknat skägg eller mustasch. Jag dras alltså till de män jag precis sagt att jag inte litar på, som jag tycker är barnsliga? Mycket intressant och samtidigt mycket obehagligt.

Vad är detta, är det ett dolt självförakt, ett försök att förstöra för mig själv att förälska mig i opålitliga män? Eller dras jag helt enkelt till det jag inte är vad vid, det ur min erfarenhet exotiska? Jag litar på män med skägg därför att de påminner mig om min barndoms förebilder, men att attraheras av dem tycks inte vara ett alternativ, det är som ett slags omvänt Oidipus-komplex.

Oavsett vad anledningarna är – om de är många och komplicerade eller helt enkelt bara slumpar – kan jag i alla fall fastställa en sak: jag har aldrig sett min far utan skägg. Därför ska jag genast ringa honom och höra för vilket pris han kan tänka sig att raka av det.

Emma Renvall är 21 år gammal och från Västerås. Hon studerar litteraturvetenskap på Mälardalens Högskola och vill att skrivandet ska vara hennes framtida yrke.